Recension: Yammy Kitchen

Yammy Kitchen, Andra Långgatan 5, Göteborg

Recensent: Jenny Luks

Yammy är lite av en institution på den konstant föränderliga Andra Långgatan. Pubar och krogar kommer och går, men Yammy består. Faktum är att det första kvarteret på Andra Lång rymmer flera av de gamla stötarna: indiska Bombay och japanska Yokohama som tycks sträva på år efter år. I kvarteret ryms också en skomakare och en porrbutik. Det är Andra Lång i ett nötskal.

Det är lätt att missa Yammy Kitchen, alla de där gångerna man svulten och rådvill flackar runt med jagad blick och glömmer att gatan inte enbart bjuder på burgare och pizzor. Stanna upp! Se åt höger! Yammy finns ju där, rakt framför nosen. En halvtrappa upp, bakom en dörr belamrad med skrikiga menyer och skyltar. Yammy har högre standard än vad fasaden ger intryck av.

Vissa av väggarna är trivsamt röda och i taket hänger också röda rislampor.

Yammy beskriver sin inrikting som koreansk, japansk och asian fusion, och det är också precis vad man kan vänta sig. Det är onsdag kväll och vi chansar på att få bord utan att boka. Det är överraskande nog faktiskt just fullbokat, men vi har tur och ett sällskap lämnar just som vi ställt in oss på att gå. Vi slår oss ner längs en fönsterlös vägg, med bardisken intill oss. Vissa av väggarna är trivsamt röda och i taket hänger också röda rislampor. Det finns myspotential, men tyvärr går Yammy inte hela vägen. Halva lokalen är vitmålad och möblerna är en aning anspråkslösa.

Den purpurlysande bardisken skänker dock lokalen en skön känsla av kvällsrestaurang. Just där vi sitter, känns det rätt gemytligt. Vi får menyerna och bläddrar fram till den veganska rubriken. Japp, det finns en hel veganmeny och det är inte sparsamt med rätter. Men det här med bilder på maten är ju en lite utskrattad manöver. Jag kan tycka det är praktiskt, även om det strider mot gängse normer.

Rätterna kretsar främst kring det koreanska köket, men med tydliga inslag av det japanska och kinesiska. Bland de sju förrätterna hittar vi både kimchi och wakamesallad. Vi bestämmer oss för just wakamesalladen och för gyoza. Till huvudrätt blir det svårare. Det erbjuds nio rätter som alla låter riktigt goda. Bibimbap är en klassisk koreansk rätt så jag bestämmer mig för den. Mitt sällskap väljer rätten Fried udon. Vi får in vår dryck – en koreansk öl som tyvärr bekräftar min bild av hur öl från östra Asien brukar smaka: just ingenting.

Gyoza är friterade dumplings och Yammy lyckas riktigt bra med dem.

Ljudnivån och musiken är behaglig. Så behaglig att jag inte ens tänker på musiken. Är det musik? Ingen aning. Behagligt är det i alla fall. Sällskap kommer och går, men det blir aldrig högljutt eller sorligt. In kommer förrätterna, trevligt presenterade. Wakame är en sallad på ett gummiartat, nudellikande sjögräs med en tydlig ton av hav. Vi kanske inte helt hade tänkt över kombinationerna när vi beställde, för den skär sig en aning med våra gyoza. Gyoza är friterade dumplings och Yammy lyckas riktigt bra med dem. Krispig yta, utan att den blir knaprig och med en smakrik grönsaksfyllning. Vi dippar i sötsursås.

Vi behöver inte vänta länge på varmrätterna. Min bibimbap serveras i en ordentligt tilltagen skål och rätten ser så inbjudande ut, att jag nästan vill njuta lite av stunden. Men tjaa, så klart hugger jag strax in. Bibimbap finns på alla koreanska menyer. I botten ligger ris och på det ett täcke med stekta grönsaker och så slutligen något köttigt, och i originalrätten även ett ägg som topping. På Yammy har ägget ersatts av silkentofu, det vill säga den lösaste formen av tofu. Vit och dallrig, men utan egentlig smak.

Rätten bjuder på tre sorters sojaprodukter och vittnar om hur komplex den där magiska sojabönan kan vara.

Den här bibimbapen är den bästa jag ätit. Grönsakerna känns grillade och smakrika. Det köttiga inslaget består av både stekta sojastrimlor och av tzay. Och den röda chilipastan, som skänker rätten den typiska smaken, är lagom het och har den säregna jästa karaktären som är vanlig i det koreanska köket. Rätten bjuder på tre sorters sojaprodukter och vittnar om hur komplex den där magiska sojabönan kan vara.

Mitt sällskaps udonrätt har inte alls samma tyngd. Den består av klassiska runda och lite slajmiga udonnudlar, stekta grönsaker och sojastrimlor med en grillig smak, men det stannar där. Det finns inga andra kryddor som sticker ut. Kanske blir det en kryddstark, kinesisk mapo tofu nästa gång.

Vi har bara en punkt kvar på dagordningen: Efterrätten. Ingen av oss har någonsin testat japansk mochikaka så detta blir premiär. Servitören föreslår grönt te till mochin, men vi avböjer. ”Grönt te”, tänker jag. ”Är det så väldans roligt?”. Vi får in vår mochi, som är snyggt presenterad med physalis, stjärnfrukt, blåbär och strängar av sylt. Jag inser att jag får läsa på lite om vad mochi egentligen är. På nätet ser jag hur den främst beskrivs som en klibbig maträtt, men också som en mjuk riskaka fylld med bönsylt.

Mitt sällskap är nöjt, men jag får lite sötöverdos. Det finns inget som bryter av. Servitören frågar vad jag tycker och när jag förklarat att jag är skeptisk, säger han att ”grönt te höjer rätten”. Jag kanske borde ha lyssnat på honom. Även om jag kanske inte kommer beställa mochi igen, vill jag absolut köra en repris på bibimbapen. Priserna är överkomliga och placeringen på Andra Långgatan är praktisk. Lyft blicken, en halvtrappa upp, bibimbap till alla!

PRISER:

Wakamesallad: 45:-
Gyoza: 69:-
Bibimbap: 128:-
Stekt udon: 128:-
Mochikaka: 55:-
Hite (koreansk öl): 56:-
Husets röda: 56:-
Läsk: 30:-

BETYG:

Betyg 3,5

, ,

No comments yet.

Kommentera

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes