Vegansk pannbiff med lök – och några ord om min pappa på hans 63 årsdag

Hej!

Hoppas allt e fint med er! Jag jobbar hemifrån idag pga förkylning och några inställda jobbmöten. Ganska skönt å ha en totalt lugn och horisontell dag efter ett par veckor av ganska högt tempo. Det har varit en hel del olika jobb på senaste. Cookalongs, photoshoots, föreläsningar, planeringsmöten och byråpresentationer. Livet som matbloggare är sjukt varierande, men väldigt intensivt har jag insett…

I fredags var jag inbjuden av Borlänges Näringslivskontor för att komma och delta i en ”heta stolen” intervju under en av deras näringslivsfrukostar och berätta om min resa och vad jag gör för någonting som proffessionell matbloggare. Som ni kanske vet så är jag uppvuxen i Borlänge så jag tackade glatt ja och pallrade mig dit kvällen innan och sov över hemma hos mamma med visioner om att morgonen därefter bli förklarad profet i min egen hemstad. Själva intervjun gick super, och det var väldigt trevligt att få en anledning att svänga förbi Borlänge igen (även om det kanske inte blev tal om någon helgonförklaring på scen direkt 😉 ).

Glada reportrar!

Medan jag var i stan passade också DT:s helgmagasin Pralin på att hälsa på hemma i mammas lilla kök för en intervju och en lunch. Jag bjöd dem på en riktig klassiker, pannbiff med lök och fick därmed också ett tillfälle att uppdatera mitt gamla vegetariska recept på rätten för att funka som veganskt och i det nya post-Formbar färs Sverige. Hela intervjun med Pralin, resan till Borlänge och (inte minst) husmanskostslagandet fick mig dock att fundera på en grej som legat och gnagt på mig ganska länge och som jag inte riktigt vetat hur, eller ens om, jag skulle ta upp det här på bloggen. Och inte så mycket något som snarare någon. Det fick mig att känna att det nog är dags och att idag är en ganska bra att börja prata om det.

Pappa, sommaren 2004

Idag, 28 mars, är nämligen pappas födelsedag.

Jag pratar ganska ofta om pappa i olika intervjuer när jag berättar om min egen resa från köttätande grabb i Borlänge till den vegokändis jag är idag. Om hur hans uppväxt på bondgården utanför Sundsvall präglade vårt kök hemma under min uppväxt och hur hans kärlek för matlagande smittade av sig på mig och verkligen visade mig att det var möjligt att laga jävligt god mat hemma i sitt eget kök.

Pappa som trots att han ätit kött hela sitt liv och knappt tittat åt en grönsak om den inte låg i en köttgryta, simmandes i en gräddstuvning eller stekts i baconflott, glatt hejade på mig och brorsan när vi bestämde oss för att bli vegetarianer efter gymnasiet. Pappa som lika glatt och stolt delade med sig av sina recept på fiskgratäng, dillkött, palt och kalops när jag och brorsan höll på och ta fram kokboken Jävligt God husman våren 2015. Pappa som alltid bjöd på de sjukaste julborden när vi var små.

Det jag dock aldrig har pratat om är det faktum att han gick bort i september 2016 och att vi begravde honom samma vecka som jag vann Matbloggspriset Folkets val. Samma vecka som jag började jobba heltid med bloggen med matintresset jag hade fått från honom. Jag fick ett telefonsamtal från P4 Dalarna och fick svara på frågan om ”hur det kändes” på väg till hans begravning, klädd i kostym och finskor i snöslask på parkeringen utanför mammas lägenhet i slutet av oktober. Det var nog utan tvekan den konstigaste veckan i mitt liv.

Anledningarna till att jag inte har pratat om det här här på bloggen är många. Dels har jag alltid lite haft en ambition att hålla isär Jävligt Gott med mitt privatliv (vad har de egentligen med varandra att göra? Jag lagar inte bättre eller sämre mat om jag är lång, kort, föräldralös, homosexuell, transexuell eller en trebent centaur). Men också för att jag någonstans då hade behövt svara på en massa frågor, både från andra men också från mig själv, som jag inte var redo för där och då.

Det jag insåg när jag stod där i köket hos mamma förra veckan med journalisten och fotografen från DT var dock att jag inte längre var orolig för den saken. Att jag hade landat i det hela.

Pappa var långt ifrån en perfekt person. När han gick bort så tror jag att de flesta av oss som kände honom hade förberett oss på att någonting liknande skulle kunna hända och det tog kanske inte så hårt som om en frisk person plötsligt bara ramlar ihop och försvinner. Han hade diabetes, reumatism, var överviktig och tog inte hand om sig själv alls som han borde. Han var en person med stora brister och utmaningar och jag ska vara helt ärlig med att vi under långa perioder hade sjukt svårt med vår relation, av många olika anledningar. Jag var nog jävligt hård mot honom, så där som en äldsta son kan vara mot en farsa som han tycker inte räcker till, men samtidigt räknade jag med att ha så många fler år med honom för att hinna reda ut allt och få knyta an igen…

Nu fick jag inte det. Det har varit väldigt svårt att processa vad det har inneburit för mig. Är jag arg? Är jag knäckt? Både och? Vilken pappa vill jag minnas?

Jag har väl landat i att det är jag som får bestämma det, och att det faktiskt är jag, som lever kvar, som bestämmer vem jag vill minnas honom som, vad jag vill bevara av honom och vem jag vill minnas. Där jag hade svårt att hantera att boken stängdes mitt i ett jobbigt jävla kapitel för ett och ett halvt år sedan har jag landat lite mer och är på riktigt så jävla ledsen, men samtidigt fruktansvärt stolt över allt det jag gör och som han aldrig fick se.

Tack för kärleken till maten pappa. Tack för att du visade att det går, och för att du trodde på mig även när jag inte fanns där för att se det. Jag älskar dig.

Här är ett recept som han ofta lagade, och som jag alltid älskat, och nu gjort till mitt eget:

Midsommar 2004. Suddigt men fint

Vegansk pannbiff med lök

Biffar

  • 400 g formbar färs från Anamma
  • 1 gul lök
  • 2 tsk kryddpeppar
  • 2 tsk ljus sojasås
  • 1 msk mörk grönsaksfond
  • 2 tsk dijonsenap
  • 1 msk rapsolja
  • salt och rikligt med svartpeppar efter smak

Löksås

  • 3 stora gula lökar
  • 3 dl havregrädde
  • 1 msk ljus sojasås
  • 1,5 msk mörk grönsaks eller svampfond
  • 2 tsk torkad timjan
  • 2 tsk dijonsenap
  • 1 tsk socker
  • Rapsolja att steka i
  • Salt och svartpeppar efter smak

Tillbehör

  • Pressgurka
  • Valfri sorts potatis
  • Rårörda lingon (om man vill)

Gör så här

Löksåsen

  1. Börja med att skiva löken i ringar och sedan steka på medlevärme i rapsolja tills löken fått en fin mörkbrun färg och mjuknat helt
  2. Ta upp ur stekpannan och stek biffarna i samma panna.
  3. När biffarna är färdigstekta så lägger du tillbaks den stekta löken, häller på grädde och alla övriga kryddor till såsen. Låt koka upp och koka under försiktig omrörning i 2-3 minuter tills smakerna gått ihop och såsen börjar tjockna

Pannbiff

  1. Tina färsen till rumtemperatur
  2. Finhacka löken
  3. Blanda alla ingredienser till en jämn smet och smaka av med salt, peppar och ev. lite mer kryddor
  4. Forma 4 stycken stora jämntjocka biffar
  5. Stek på medlevärme i rapsolja eller vegansmör tills de får fin färg på bägge sidor, ca 4-5 min per sida. Låt dra på eftervärme ett tag så de reagerar hela vägen igenom och känns fasta när du trycker på dem i mitten.
  6. Ta ur pannan och lägg på ett fat medan du gör löksåsen.
  7. När såsen är klar lägger du ner biffarna i pannan med såsen och serverar med kokt potatis, pressgurka och rårörda lingon!

Stötta gärna vårt arbete och bli en del av att skapa Sveriges nya stora veganska matlagningsprogram – skapat av och för er läsare! Läs mer och stötta oss via Patreon!

Vill ni vara säkra på att ni inte missar något nytt om Jävligt Gott, tar del av vår veckomeny (som bara finns i nyhetsbrevet!) och får en massa unika tips och material? Se till att signa upp er på min maillista! Eller följ mig på instagram och facebook för fler dagliga recept och mer inspiration 🙂

* indicates required



, , , , , ,

14 Responses to Vegansk pannbiff med lök – och några ord om min pappa på hans 63 årsdag

  1. Lisa 14 maj, 2018 at 07:13 #

    Står och lagar det här receptet just nu och känner ett sånt lugn! Älskar när matlagning hamnar på ett ”personligt plan” och bara lyfter tyngder från mina axlar (om du förstår hur jag menar). Tänker såklart också på min mormor som gör de bästa pannbiffarna jag vet (hon skulle föredra lökpulver före färsk lök dock!) och önskar hon kunde vara hos mig och inte 40 mil bort. Tack tack tack för ditt superfina jobb och dina jävligt goda recept.

  2. Rebecka 16 april, 2018 at 07:56 #

    Så sorgligt och så vackert skrivet. Kram på dig!

  3. Zambal 13 april, 2018 at 07:41 #

    Låter smarrigt! Det här tänker jag testa!

    Men kan nån tala om var man hittar ”mörk” grönsaksfond?

    • Jävligt gott
      Jävligt gott 15 april, 2018 at 12:20 #

      Det finns i välsorterade matbutiker, eller för din vanliga butik att ta in! Mitt favoritmärke är Bong Touch of Tastes brynta scharlottenlöksfond.

      • Zambal 15 april, 2018 at 06:48 #

        Perfekt… Den har jag stående i kylskåpet. (c;

  4. Sara Serray 11 april, 2018 at 12:01 #

    Så fint skrivet. Du är grym.

  5. Alex 8 april, 2018 at 03:48 #

    Sån fin text om din pappa och tack för ett grymt spännande recept, lagar det till veckan!

  6. Emma 29 mars, 2018 at 10:31 #

    ❤️ Ta hand om dig. Tack för alla dina fina recept och tack till pappan som inspirerat dig

Trackbacks/Pingbacks

  1. Glad Nationaldag! Krönika och tio veganskahusmansrätter du kommer älska | Jävligt gott - vegetarisk mat och vegetariska recept för alla, lagad enkelt och jävligt gott. - 6 juni, 2018

    […] jävligt goda veganska pastarätter du kommer älska! Fem jävligt goda såser du måste testa Vegansk pannbiff med lök – och några ord om min pappa på hans 63 årsdag Höstsoppa med rotsaker och skogssvamp Kronärtskocka med basilikaolja och […]

Kommentera

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes

Body: