Recension: Tenzo på Onipollos Hatt – veganska lyxpizzor för en kväll

img_0090

Madraspizzan

Hej!

Hoppas allt är bra med er! Själv försöker jag landa så gott det går efter de här två galna veckorna som just passerat. Som ni säkert har sett så gick jag och VANN MATBLOGGSPRISET FOLKETS VAL i onsdags, den 19 okt. En och en halv vecka dessförinnan, den 10 oktober var första dagen som jag jobbade heltid med bloggen och idag, måndag är typ första dagen som jag verkligen på riktigt börjar fatta vad som har hänt. Det känns helt sjukt för att vara helt uppriktig. Vet inte riktigt hur jag ska hantera allt det här. Men kul är det!

På onsdag kommer expressen hem hit till mig och ska filma när jag lagar korvstroganoff och bara på de senaste dagarna har fler spännande idéer och förslag dykt upp än på typ hela året dessförinnan. Så jävlar i lådan vad det kommer hända grejer framöver!

img_0080

Anders och hans medhjälpare in action

img_0083

Palak Paneerpizzan närmast, Madras och längst bort tryffelpizzan

För att fly lite ifrån hela tävlingshetsen så var jag, min bror och några av hans bästa vänner (sjukt fina människor) ute och käkade lyxpizza förra söndagen. En ny och sjukt fin bekantskap, Anders Ramsey (vegansk haute cuisine kock deluxe, bland annat ansvarig för den veganska Nobelmenyn), satte upp en pop up restaurang som enbart serverade veganska pizzor enbart för en kväll på ölbaren Omnipollos Hatt vid Götgatsbacken. Det lät ju för bra för att missas!

Anders Ramsey är något av en institution bland vegankockar här i landet. Han vann bland annat den prestigefulla tävlingen The Vegetarian Chance 2015 och gör regelbundet olika typer av lyxigare veganska pop up restaurangsessioner med sitt restaurangkoncept ”Tenzo”. Läs mer om honom här i en intervju från DN.

Och jag kan väl kort och gott säga att pizzorna var precis lika goda som man kunde förvänta sig! De var bakade i Omnipollos stenugn på surdegsbotten. Han hade fyra olika salta pizzor och en söt efterrättspizza. Vi testade tre av de salta, en Madraspizza med indiska smaker, en tryffelpizza med ugnsbakad rotselleri och en med oumph och svamp. Alla tre var helt sjukt goda!

Anders verksamhet överlag, och framförallt de här pizzorna har varit en riktig ögonöppnare för mig när det kommer både vegansk fine dining (skitcoolt att någon driver det!), men också just specifikt i det här fallet till hur man borde gå till väga för att göra vegansk mat riktigt, kompromisslöst jävla god.

img_0088

Palak Paneerpizzan

img_0093

Tryffelpizzan, med stora skivor rättika under tryffelmajonnäs

img_0098

Oumph och svamppizzan

img_0075

Jag har länge haft problem med just veganpizzor då jag tycker att all den veganost jag testat än så länge antingen smakat riktigt illa (typ Tofutti som bara osar av soja) eller får en väldigt klistrig konsistens när de smälter (typ violife och astrid och apornas). De är ofta bra i hårdform, men hopplösa just när de ska smältas. Det Anders dock visade (som borde varit uppenbart från början, men…) är att man ibland faktiskt inte ska gå den raka vägen, utan snarare vägen runt för att komma till samma resultat med veganmat som med animalier.

Det han gjorde var att helt ta bort osten och istället byta ut den mot olika typer av såser, puréer och krämer. Genialiskt, och svingott! Han visade att man ska sluta stirra sig blind på själva osten och istället titta på dess egenskaper och återskapa dem. Osten ger sälta, fett, saftighet och krämighet till pizzan. Det kan mycket väl en puré (eller för den delen en veganost) också göra. Den enda – och viktiga – skillnaden mellan detta är vad som händer i din hjärna när den äter en småkonstig veganost vs när den äter en riktigt god puré eller sås på din pizza.

När din hjärna tror sig äta ost, men din mun säger att ”nej fy fan vad är det här?!” så slår din hjärna = din smak bakut. Men när din hjärna tror sig äta en svullig puré eller sås på sin pizza och sen är såsen riktig jävla god = harmoni och god smak! Dvs det är mycket bättre att ge hjärnan och munnen det som de vill ha samtidigt. Hjärnan vill att det den äter ska motsvara vad den förväntar sig – och munnen vill ha balans mellan olika smaker och texturer.

Jävlar vad det ska lagas mycket smarrig veganpizza (och beställas, blev inspirerad och beställde utan ost från del lokala pizzerian och dränkte den i sriracha och veganmayo ist – jävligt gott!) här framöver! Tack Anders för inspirationen, och hoppas det blir många fler pop up restauranger framöver!

img_0097

En till Madraspizza

img_0095

img_0458

Och till sist, en fulpizza från den lokala pizzerian med färska champinioner, ruccola, lök och soltorkade tomater. Sjukt mycket fräshare utan ost och med lite veganmayo och sriracha ist!

 

, , , , , , , , ,

2 Responses to Recension: Tenzo på Onipollos Hatt – veganska lyxpizzor för en kväll

  1. Cecilia 24 oktober, 2016 at 08:00 #

    Stort grattis till vinsten! Pizzorna ser väldigt goda ut!

Kommentera

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes