Recension: Impossible burger på The Counter, Los Angeles

Impossible burger på The Counter, 5779 Wilshire Boulevard, Los Angeles, USA

Recensent: Gustav Johansson

Ingen semestervecka i USA är komplett utan ett besök på något av alla de otaliga ställen som sedan det senaste året nu har The Impossible Burger på menyn. I alla fall inte om du är en vegansk krogrecensent med ett enormt burgarcraving och ett visst mått av självrespekt. Så givetvis fodrades ett besök på The Counter, en av de första hamburgerkedjorna i USA som fått möjligheten att servera den fortfarande relativt exklusiva köttlika vegoburgaren på sin meny när jag och min familj var i Los Angeles över höstlovet.

Men, vi börjar från början för er som inte följt historian om hur amerikanerna uppfann ett en vegetarisk burgare som faktiskt blöder, och för alla oss andra som kanske behöver en påminnelse.

2009 tog den amerikanske biokemikern Patrick Brown ett och ett halvt sabbatsår med syfte att fundera ut hur han kunde bidra till att minska klimatförstöringen. Efter mycket om och men landade han i att det effektivaste sättet skulle vara att introducera en produkt på marknaden som skulle kunna konkurrera med köttet. Han satte ihop ett team med forskare som tillsammans försökte identifiera vad som faktiskt får kött att smaka som kött, och de hittade heme.

Heme är ett järnrikt ämne som finns naturligt i både växter och djur och som hjälper till att binda och transportera syre. Det är ämnet som gör blod rött och som binder syre i blodet, men det finns också rikligt i olika kvävebindande växter. Impossible Foods, företaget som Brown startat, insåg att om en kan extrahera det här ämnet ur växter så kan det hjälpa till att skapa samma ”blodiga” smak som kött har, helt utan kött.

Snabbspola några år och några hundra miljoner i investeringar ifrån bland annat Google, Bill Gates och Li Ka-Shing (en av kinas rikaste män) och The Impossible Burger var klar. En burgare som smakar, luktar och ser ut som kött. Som går att steka medium rare och som fräser och bryns precis som vilken annan köttpuck som helst.

Den första burgaren serverades i juni 2016 på David Changs prisbelönta restaurang Momofuku Nishi i New York. I oktober introducerades den på ytterligare ett fåtal restauranger i Kalifornien och nu, ett och ett halvt år senare finns burgaren på ett hundratal restauranger i USA. Bland annat på de snäppet lyxigare burgarkedjorna The Counter och Umami Burger i Kaliforniern, Bareburger i New York och Hopdoddy i Texas. Impossible Foods har påbörjat byggandet av en större fabrik som ska kunna göra burgaren både billigare och enklare att producera, så snart är planen att den ska vidare ut i världen.

Men hur smakar den då? Och behövs verkligen en vegetarisk burgare som smakar kött, på riktigt?

 

Första gången jag åt en Impossible burger, förra året på Crossroads, Melrose Ave i Los Angeles så blev jag ärligt talat lite skeptisk. Jag har inte ätit kött sedan augusti 2006. På sin höjd har jag råkat ta en tugga på en skinkmacka som sedan spottats ut. Inte ens en enda sorglig fyllekebab har tagit sig förbi min självkontroll. Jag mindes ärligt talat knappt ens exakt hur kött smakade.

Smaken av The Impossible Burger var därför väldigt wierd vid det första försöket. Den smakar långt ifrån de svartpepparkryddade sojabiffarna som går att köpa i frysdiskarna i Sverige. Helt annorlunda än mina egna hemmagjorda, spiskummin, soja och vitlökskryddade färsbiffar och de har ungefär lika mycket gemensamt med gatukökens potatismosbiffar som med en amerikansk fotboll. Den smakar järn. Och kött. Den där lätt söta, subtilt runda och tuggiga smaken av en Sibylla eller MCDonaldsbiff. Dvs, inte lyxkött. Konsistensen är bra och tuggig, men kanske lite för finmald för att kunna lura en finsmakare – men inte desto mindre köttigt. Och jag kände mig nästan lite illa berörd. Behövde jag verkligen något så köttigt? Personligen var jag inte säker.

Under min resa här i Los Angeles har jag också passat på att testa The Beyond Burger (som är en fråga för ett annat blogginlägg på en annan del av Jävligt gott!), som också är ett försök att göra en realistisk blödande burgare av ett konkurrerande företag. Där sitter också smaken läskigt lika köttet, men konsistensen är snäppet mjukare. Konsistensen är en av The Impossible Burgers största fördelar. Den är verkligen köttig. Den går att stacka, två eller till och med tre på höjden utan att de bara mosar ihop och blir för mycket. Tvärt om blir det nästan bara mer av det goda.

När jag nu då besökte Los Angeles på nytt och gav mig på The Impossible Burger för den andra gången var jag mer förberedd. Jag hade dessutom (som sagt) testat The Beyond Burger ett par dagar innan och kände mig lite mer inkörd på den köttiga smaken. The Counter (som blev stället där jag testade burgaren den här gången) erbjöd dessutom betydlig många fler alternativa sätt att servera burgaren på. The Counters hela idé är att du kan få konstruera din egen burgare genom att välja mellan ett flertal olika alternativa bröd, burgare, toppings och såser.

Jag slog på stort med en dubbel impossible burger med karamelliserad lök, dijonsenap, sallad, tomat och lite annat gött. Och damn! Det är ju ärligt talat helt bisarrt att det finns vegoburgare som både ser ut och smakar så här. Om man jämför med en köttburgare så kanske den upplevda ”kvaliteten” på biffen kanske inte är enorm. Fibrerna i burgaren är lite för finmalda och trådiga för att vara exakt som ”originalet”. Men som vegoburgare sett så är den ju helt otrolig.

Om man gillar smaken av kött.

Och det är väl här som skon klämmer för ganska många, framförallt för många mer grönsaksorienterade veganer. Varför ska det egentligen behövas en vegoburgare som smakar som kött? Är inte hela tanken att veganer och vegetarianer vill undvika kött? Är det inte kontraproduktivt att fortsätta hålla kött som normen för vad som är god och eftertraktansvärd mat?

Målgruppen för den här burgaren är nog inte just grönsaksälskande veganer. Jag hade som sagt själv vant mig av med smaken av kött, och kan ärligt talat säga att även om jag saknade bra tuggmotstånd och umami i maten, så saknade jag inte i sig smaken av kött. Men – nu med lite vana så klagar jag faktiskt inte. Det ska dessutom tilläggas att Impossible Foods var tvungna att testa heme-ämnet på råttor för att kunna bevisa för det amerikanska livsmedelsverket att detta ”nya” ämne inte var farligt – så vissa veganer vägrar dessutom äta burgaren då den inte är strikt ”cruelty-free”. Frågan är dock inte om det ändå är viktigare med en produkt på marknaden som gör just det som Patrick Brown avsåg från början – ger köttet en riktigt fight på sin hemmaplan.

För personer som mig, eller för vilken köttälskare som helst för den delen, som har svårt att ge upp kött men vill äta djurvänligare och klimatvänligare så är det här en perfekt lösning. Oavsett vad en del strikta veganer må tycka om den – för de är faktiskt heller inte den främsta målgruppen. Vi har aldrig kommit närmare möjligheten att låta medvetna köttälskare kunna äta kakan och ha den kvar än så här.

Och det mina vänner, är framtiden.

Priser

11-30 dollar per burgare och meny beroende på tillbehör.

Impossible burger burgaren kostar 4 dollar extra och går att välja i 1-3 biffar per burgare med valfria tillbehör. Vegansk ost ska finnas att välja till, men kan variera beroende på restaurangens tillgång.

Betyg

, , , , ,

No comments yet.

Kommentera

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes

Body: