Recension: 1889 Fast Fine Pizza, Stockholm

1889 Fast Fine Pizza, MOOD-gallerian, Mäster Samuelsgatan 18

Recensent: Rasmus Klockljung

Timmarna mellan lunch och middagsöppet kan på vissa ställen vara ett knepigt tillfälle att hitta något mer intressant att äta än utbudet på de otaliga kedjekaféer som det exempelvis på södra Östermalm verkar finnas fler av än någonting annat. Till slut bestämmer vi oss för att gå till den närbelägna Mood-gallerian för att testa ett ställe som jag varit nyfiken på en tid.

Namnet 1889 Fast Fine Pizza deklarerar tydligt vad det handlar om (förutom själva siffrornas okända innebörd då). Det ska gå fort och det ska vara hög klass. Jag är alltid intresserad av pizza som sträcker sig utanför standardsortimentet, och här finns det tveklöst sådana ambitioner.

På menyn finns en vegansk sallad med bland annat marinerad tofu, edamamebönor och melon, men när pizza kallar på mig säger jag inte nej. Ingen av de åtta färdigkomponerade pizzorna är vegansk, men möjligheten finns att själv skapa sin egen genom att fritt välja mellan de råvaror som finns till hands. Priset för en sådan beställning är dessutom detsamma som för en margherita, den billigaste pizzan på den ordinarie menyn, vilket är mycket sympatiskt.

Potatis kan vara en fabulös pizzatopping, så jag väljer en lila sådan, samt rödbeta, broccolini och givetvis grönkål. Mina båda vänner föredrar förutom broccolini och rödbeta även rödlök och vit potatis, och den ena lägger dessutom till portabellosvamp. Alla tre pizzorna grundas med tomatsås.

Fort går det onekligen. En person formar bottnarna, en annan lägger på sås och toppingar och en tredje sköter ugnen. Den öppna ugnens innandöme roterar långsamt, och efter ett varv är gräddningen klar. Det tar bara ett par minuter, och är märkligt fascinerande att se på.

Vi slår oss ner vid ett hörnbord, där jag sjunker ner i en väldigt bekväm soffa. Bordet är riktigt vackert, med oregelbunda färgstrimmor på en mörkgrå botten. Mycket Instagram-vänligt, konstaterar vi. Eftersom vårt besök sker mitt på eftermiddagen är restaurangen nästan folktom, så ljudnivån är bekväm.

Grönkålen är läckert frasig, och smakar ypperligt!

Under den snabba gräddningen har pizzornas kanter puffat upp rejält, men både de och resten av de tunna bottnarna visar sig vara ganska svårskurna. De smakar betydligt mer bröd-aktigt än många andra pizzabottnar, vilket jag tycker om. Det är tydligt att gräddningstiden är noga utprovad för att ge riktigt bra smak. Tomatsåsen är smakrik och örtig. Potatis är som sagt en av mina favorittoppingar på pizza, när den görs bra. Här är den tunt skivad och smaken försvinner märkligt nog nästan helt, samtidigt som den hade behövt lite längre tid i ugnen för att bli krispig. Nu har den bara mjuknat lite, och är därför knappt märkbar alls. Rödbetorna är också tunt skivade, men smaken är betydligt mer framträdande. Grönkålen däremot är läckert frasig, och smakar ypperligt!

Broccolinin är tuggig, i synnerhet de långa stjälkarna, och även den hade gärna fått gräddas lite mer så att smaken blivit en aning rostad, men god är den likafullt. Men för att pizzan skulle lyft lite mer hade det suttit fint med någon sås på toppen, en dijonbaserad sådan hade passar perfekt till dessa råvaror. Utseendet går dock knappast att klaga på, de gröna och lila färgkombinationerna ger mig en av de snyggaste pizzor jag har ätit.

Den lilla salladen som kan köpas till består av rödkål, vitkål, julienne-strimlade morötter och en olivoljevinägrett, och är rätt så god. Det är fint med en färgglad, milt smakande sallad istället för den klassiska pizzasalladen med dess vinägersmak.

Mättnadsfaktorn är hög, pizzan är inte jättestor men utgör en fullt tillräcklig måltid. För modesta 95 kronor är den riktigt prisvärd, inte minst med tanke på var i stan vi befinner oss.

PRISER

Pizza 95 :-

Sallad 15 :-

BETYG

,

No comments yet.

Kommentera

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes

Body: