Archive | Matlagningstips

Recension: Tenzo på Onipollos Hatt – veganska lyxpizzor för en kväll

img_0090

Madraspizzan

Hej!

Hoppas allt är bra med er! Själv försöker jag landa så gott det går efter de här två galna veckorna som just passerat. Som ni säkert har sett så gick jag och VANN MATBLOGGSPRISET FOLKETS VAL i onsdags, den 19 okt. En och en halv vecka dessförinnan, den 10 oktober var första dagen som jag jobbade heltid med bloggen och idag, måndag är typ första dagen som jag verkligen på riktigt börjar fatta vad som har hänt. Det känns helt sjukt för att vara helt uppriktig. Vet inte riktigt hur jag ska hantera allt det här. Men kul är det!

På onsdag kommer expressen hem hit till mig och ska filma när jag lagar korvstroganoff och bara på de senaste dagarna har fler spännande idéer och förslag dykt upp än på typ hela året dessförinnan. Så jävlar i lådan vad det kommer hända grejer framöver!

img_0080

Anders och hans medhjälpare in action

img_0083

Palak Paneerpizzan närmast, Madras och längst bort tryffelpizzan

För att fly lite ifrån hela tävlingshetsen så var jag, min bror och några av hans bästa vänner (sjukt fina människor) ute och käkade lyxpizza förra söndagen. En ny och sjukt fin bekantskap, Anders Ramsey (vegansk haute cuisine kock deluxe, bland annat ansvarig för den veganska Nobelmenyn), satte upp en pop up restaurang som enbart serverade veganska pizzor enbart för en kväll på ölbaren Omnipollos Hatt vid Götgatsbacken. Det lät ju för bra för att missas!

Anders Ramsey är något av en institution bland vegankockar här i landet. Han vann bland annat den prestigefulla tävlingen The Vegetarian Chance 2015 och gör regelbundet olika typer av lyxigare veganska pop up restaurangsessioner med sitt restaurangkoncept ”Tenzo”. Läs mer om honom här i en intervju från DN.

Och jag kan väl kort och gott säga att pizzorna var precis lika goda som man kunde förvänta sig! De var bakade i Omnipollos stenugn på surdegsbotten. Han hade fyra olika salta pizzor och en söt efterrättspizza. Vi testade tre av de salta, en Madraspizza med indiska smaker, en tryffelpizza med ugnsbakad rotselleri och en med oumph och svamp. Alla tre var helt sjukt goda!

Anders verksamhet överlag, och framförallt de här pizzorna har varit en riktig ögonöppnare för mig när det kommer både vegansk fine dining (skitcoolt att någon driver det!), men också just specifikt i det här fallet till hur man borde gå till väga för att göra vegansk mat riktigt, kompromisslöst jävla god.

img_0088

Palak Paneerpizzan

img_0093

Tryffelpizzan, med stora skivor rättika under tryffelmajonnäs

img_0098

Oumph och svamppizzan

img_0075

Jag har länge haft problem med just veganpizzor då jag tycker att all den veganost jag testat än så länge antingen smakat riktigt illa (typ Tofutti som bara osar av soja) eller får en väldigt klistrig konsistens när de smälter (typ violife och astrid och apornas). De är ofta bra i hårdform, men hopplösa just när de ska smältas. Det Anders dock visade (som borde varit uppenbart från början, men…) är att man ibland faktiskt inte ska gå den raka vägen, utan snarare vägen runt för att komma till samma resultat med veganmat som med animalier.

Det han gjorde var att helt ta bort osten och istället byta ut den mot olika typer av såser, puréer och krämer. Genialiskt, och svingott! Han visade att man ska sluta stirra sig blind på själva osten och istället titta på dess egenskaper och återskapa dem. Osten ger sälta, fett, saftighet och krämighet till pizzan. Det kan mycket väl en puré (eller för den delen en veganost) också göra. Den enda – och viktiga – skillnaden mellan detta är vad som händer i din hjärna när den äter en småkonstig veganost vs när den äter en riktigt god puré eller sås på din pizza.

När din hjärna tror sig äta ost, men din mun säger att ”nej fy fan vad är det här?!” så slår din hjärna = din smak bakut. Men när din hjärna tror sig äta en svullig puré eller sås på sin pizza och sen är såsen riktig jävla god = harmoni och god smak! Dvs det är mycket bättre att ge hjärnan och munnen det som de vill ha samtidigt. Hjärnan vill att det den äter ska motsvara vad den förväntar sig – och munnen vill ha balans mellan olika smaker och texturer.

Jävlar vad det ska lagas mycket smarrig veganpizza (och beställas, blev inspirerad och beställde utan ost från del lokala pizzerian och dränkte den i sriracha och veganmayo ist – jävligt gott!) här framöver! Tack Anders för inspirationen, och hoppas det blir många fler pop up restauranger framöver!

img_0097

En till Madraspizza

img_0095

img_0458

Och till sist, en fulpizza från den lokala pizzerian med färska champinioner, ruccola, lök och soltorkade tomater. Sjukt mycket fräshare utan ost och med lite veganmayo och sriracha ist!

 

2

Gjutjärnsskola, samt en liten titt på mina pannor och grytor!

IMG_1970

Hej!

Här kommer ett lite annorlunda inlägg än vad som brukar dyka upp här på bloggen. Nämligen något så nördigt som en liten kort introduktion av vad för olika pannor och grytor jag använder mig av när jag lagar min mat här hemma! Inlägget är ett samarbete med webshopen Hoffmeier.se som säljer köksutrustning i det lite exklusivare segmentet.

Jag kan få ganska starka drag av prylnördighet när jag släpps lös i rätt sammanhang. Framförallt har jag en grej för köksgrejer (go figure…), men även för vissa typer av kläder och prylar. Gärna jeans. Jag kan googla i dagar innan jag köper ett nytt par brallor, och då ska de vara jävligt bra, helst reko och framförallt helst av sjukt hög kvalité och bra modell. Jag älskar dry denim som man själv får slita in i flera månader, och som blir som ett andra skinn. Det är mycket mer miljövänligare än de där superbehandlade skitbrallorna man kan köpa på HM, aldrig sweatshop tillverkade och sjuuukt snygga.

IMG_1788

Lite så är jag med mina grytor också. De ska vara kvalité. Och kvalité för mig handlar om lång livstid, om bra egenskaper, och det får gärna också kräva snäppet mer inläsning och teknik för att man ska få ut max ur dem. Om det inte kräver lite av dig, så är det inte alls lika roligt att använda dem.

Just därför älskar jag gjutjärn och kolstål. Bägge två är levande material, som påverkas direkt av om du missköter dem, men som kommer att ge tillbaks mångfalt om du tar hand om dem. De har fantastiska värmeegenskaper, får grymma nonstickbeläggningar och är bara fruktansvärt snygga.

I min gjutjärnssamling har jag idag hela fyra stycken olika pannor, samt en Le Creusetgryta – dvs emaljerad gjutgärn, vilket är perfekt för långkok eller grytor där man inte vill att ingredienserna ska reagera med järnet.

Det är en vanlig 28 cm panna, en 28 cm grillpanna, en 28 cm traktörpanna (dvs med höga, raka kanter och lock) samt en lite mindre plättlägg. Plättläggen är begagnad, men annars har jag köpt eller fått resten själv.

IMG_1972

Ni kan väl tricken för att få ut max ur sina gjutjärnspannor?

  1. Stek in dem väl med rapsolja eller liknande värmetålig olja. Värm upp med ett täckande lager olja och låt stå på medelvärme i 10 minuter. Låt därefter svalna med oljan i pannan, och diska sedan ur med varmt vatten UTAN diskmedel. Upprepa varje gång pannan börjar tappa sin beläggning.
  2. Stek aldrig på för hög värme. Gjutjärn har väldigt bra värmeegenskaper vilket innebär att de håller värme länge och kräver lägre värme på spisplattan för att bli varma. Om du steker på för hög värme blir pannan därför väldigt varm och ytegenskaperna försämras, och kan i värsta fall deformeras.
  3. Koka helst inte saker i pannan. Det förstör beläggningen och du måste behandla om ytan.
  4. Diska aldrig med diskmedel. Använd bara hett vatten. Då förstör du beläggningen och måste börja om på nytt. Samma går för kolstål!
  5. I och med att du inte diskar ur med diskmedel så tar pannan lätt smak av det du lagar. Var därför försiktig med att laga starka saker, eller att använda olivolja som har låg röktemperatur. Det kommer att göra att nästa sak du lagar kommer att ta smak, och att pannan riskerar att ryka mycket om du steker på högre värme nästa gång.

Om du håller dig till dessa tips så har du några fantastiska stekpannor som kommer att räcka livet ut!

IMG_1969 (1)

Min kolstålssamling är dock betydligt nyare och en spännande ny upptäckt. Kolstål ska precis som gjutjärn inte tvättas med diskmedel, utan endast med hett vatten för att låta det instekta fettet bilda en beläggning på stålet. Det, samt reaktionen som sker i stålet (en typ av oxidering, liknande rost, fast mer kontrollerad) ger långsamt en bättre och bättre nonstick effekt och en fantastiskt vacker yta.

Här har jag två stycken bjässar från det franska märket De Buyer! Dels en 36 cm i diameter stor stekpanna som är perfekt på grillen eller på en stor platta när man ska laga mat åt ett helt gäng. Jag använde den bland annat till mitt Texas Chili Recept här senast, vilket blev perfekt. Och dels en 28 cm gryta med välvda kanter, som är perfekt när man vill både bryna och koka i samma kärl. Det är nämligen svagheten hos Le Creusetgrytan – emaljen gör det helt hopplöst att bryna någonting, då det har väldigt dåliga stekegenskaper. Men här kan man göra bägge, vilket är väldigt behändigt!

Tips för kolstål:

  1. Även här ska man som sagt inte diska med diskmedel, använd bara hett vatten och torka sedan direkt torrt med papper, annars riskerar du rostfläckar.
  2. Efter varje användning, smörj pannan med lite olja, som du sedan torkar av med papper
  3. Första gången du använder pannan ska du tvätta den i skållhett vatten för att få bort det skyddande vaxlager de levereras med. Värm därefter upp den med olja tills det ryker. Ta av från värmen och låt svalna. Häll av oljan och torka torrt med papper. Sen är den redo att användas!

Kolstålspannorna har jag fått just ifrån webshopen Hoffmeier.se, som det här inlägget görs i samarbete med. De har nämligen just nu en stor rea på just dessa pannor med mellan 30-50 % rabatt! Sjukt väl värt om ni frågar mig.

Så – in och shoppa! Ni kommer inte ångra er, framförallt inte till de här priserna!

IMG_1486

0

Stort nytt samarbete: Patchwork – Vin till Vego! Första receptet, Halloumisallad.

Hej vänner!

Det händer mycket i min värld just nu. MatTV, nya kokböcker (som ni kommer läsa mer om snart framöver), och (tam ta da dam ta da dam!) sjukt häftiga nya företagssamarbeten som gör det möjligt för mig att satsa mer på bloggen och sprida vegoevangeliet vidare!

Det senaste, häftigaste och största samarbetet är detta, som vi lanserar idag: Patchwork – Vin till Vego!

Patchwork är en serie viner som idag består av två röda och ett vitt (som lanseras idag), vars ambition är att bredda synen på vilken typ av viner som passar till vegetarisk mat och som vill utmana fördomar och normer om vegetarisk mat. Tillsammans kommer vi under 2016 att släppa tonvis med goda recept och instruktionsvideos för att visa på bredden av vad vegetarisk mat kan vara, och hur mycket gott vin man kan dricka till det.

IMG_1050

Behind the scenes!

IMG_1035

Det var inte lätt att laga mat på knä inte! Kudos till japanerna som gör sånt här hela tiden 😉

Jag läste någonstans att det var omöjligt att dricka tunga rödvin till vegetarisk mat, för som experten sade ”det finns inte så mycket mustigare grejer i det vegetariska köket än auberginerullader och rotfruktsgratänger” och att det därför var mest vita viner som passade till detta. Skitsnack. Jag har druckit chianti, amarone, ripassos, zinfandels och syrahs lika mycket som vilken annan mat- och vinälskare som helst och inte känt mig ett dugg missmatchad. För mig handlar det här om ett big case of köttnorm, som något som är mycket väl värt att utmana. Och vad då inte bättre än att göra det tillsammans med ett stort och starkt företag som kan hjälpa mig att sprida mitt budskap om att jävligt god vegetarisk mat är det självklara och fullt realistiska valet?  Och för den delen att det finns ett lika gott vin att dricka till varje vegetarisk rätt oavsett vilken det är?

vykort_patchwork2

vykort_patchwork

Så för att utmana denna konstiga föreställning så lanserar nu Jävligt Gott och Patchwork en ny smakguide för att matcha vegetarisk mat och viner, som utgår ifrån tillagningssätt istället för huvudråvara. Smakguiden innehåller sex stycken symboler, som jag tycker bättre visar upp bredden i det vegetariska köket. De är ”Ugnsbakat, Grillat, Stekt & Friterat, Sallad & Rawfood, Kokat och Plockmat”. För, som jag alltid brukar säga, det är rätten och dess egenskaper som borde vara i fokus, inte huruvida proteinet består av soja eller grisrumpa.

Samarbetet kommer som sagt konkret bestå av att vi lanserar denna smakguide tillsammans, och att vi lanserar en massa goda vegorecept för att illustrera detta. Tolv av dessa recept kommer vi att lägga mer krut på och också släppa korta snygga instruktionsvideos till. Det första av dessa tolv recept har ni här, en somrig halloumisallad som passar perfekt till Patchworks nya vita Pinot Grigio som lanseras idag!

Salladen är inspirerad av det libanesiska köket, med rena syrliga smaker, mycket persilja, rödlök och friterat pitabröd. Det går precis lika bra att grilla sin ost och sina grönsaker som ni kan göra som jag här i videon och steka dem i en grillpanna eller vanlig stekpanna.

Ni kan se instruktionsvideon här överst, och här är receptet

_DSC4364 (1)Halloumisallad, 2-4 portioner

  • paket á 200 g halloumi
  • 1/2 citron
  • 1 paket romansallad
  • 1/2 rödlök
  • 1 st pitabröd
  • 2 tomater
  • 1 knippe färsk bladpersilja
  • 1/2 zucchini
  • 1 gul paprika
  • 1/2 röd chili
  • 1 vitlöksklyfta
  • ½ dl olivolja + för stekning
  • 8 blad färsk mynta
  • salt

Blanda ihop olivolja, saft från 1/2 citron, ½ finhackad röd chili, 1 finhackad vitlöksklyfta, rivna myntablad och salt och låt dra 10 minuter.

Skär 1 pitabröd i ca 2×2 cm stora fyrkanter och fritera i en stekpanna med ca 1 cm rapsolja i tills gyllene. Låt rinna av på hushållspapper.

Skölj salladen och persiljan. Grovhacka persilja, skiva tunna lökringar och skär tomaten i halvmånar. Blanda i en skål.

Skiva halloumin i ca 7 m.m. tjocka skivor och zucchinin lika tjocka halvmånar. Stek halloumin, zucchinin och paprikan i stora bitar tills de får fin färg.

Lägg ihop salladen genom att först tillsätta zucchini, paprika och dressing till salladsbladen och blanda väl. Lägg ut romansalladen på ett serveringsfat och bred därefter ut resten av grönsakerna.  Toppa salladen med halloumi och friterat pitabröd. Servera med extra pitabröd.

5

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes