Lilltjejen slutade med nattvälling och nattblöja här för någon vecka sedan nu och för att fira så fixade vi ett litet kalas för den närmsta familjen. Kids nu för tiden (läs – iaf vår unge) får ju hyfsat mycket saker så jag tyckte att det kändes lite småtrist att bara ge henne en liten present som belöning för att hon lyckades sluta. Istället sa vi att vi skulle ha ett kalas för henne och att vi skulle baka en stor och go tårta tillsammans. Här har ni resultatet, en 50 cm lång chokladmus med nonstopnos.
Tårtreceptet är en gammal favorit som min mamma brukade baka till våra födelsedagar. Det är den mustigaste chokladtårtan jag någonsin käkat och en fantastisk variation om man är trött på de där gamla vanliga gräddtårtorna. Den vita chokladen här blev kanske lite väl glansig och gul, (jag föredrar personligen att använda mörk choklad till glasyren) men när den lilla vill ha en vit mus så får hon en vit mus.
Mustårta av choklad 1 sats (vi bakade två stycken kakor, det här är receptet till en kaka)
1 dl kakao
2, 1/4 dl mjölk
2, 3/4 dl socker
125 g smör
2 ägg
1,5 msk vaniljsocker
3,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
Glasyr och fyllning:
300 g blockchoklad (vit eller mörk, beroende på färg på musen)
4 msk margarin
1 msk honung (valfritt, om du inte vill att chokladen ska bli så stark)
Så här gör du kakan:
Börja med att koka upp kakao, mjöl och 1,1/4 dl socker i en kastrull under konstant omrörning. Ställ i vattenbad och kyl ned så fort det kokat upp.
Rör därefter ihop 1,5 dl socker och smör tills det blir pösigt. Värm smöret några sekunder i mikron först så blir det lättare att vispa. Tillsätt ägg och vaniljsocker och rör till en smet.
I en annan bunke, rör ihop mjöl och bakpulver. Blanda därefter ner socker och smörblandningen i mjölet så att du får en tjock smet. Rör därefter ned mjölk och kakaoblandningen i omgångar och rör ihop allt till en enda go smet.
Smöra och bröda en sockerkaksform, häll i smeten och grädda kakan i botten av ugnen på 175 grader i 1 timme.
Så här gör du en mustårta av kakan:
Först bakar du två kakor, en till kropp och en till huvud. Forma den ena kakan så att den blir ett huvud med öron. Skär bort en halvmåne vid ”halsen” så att den passar ihop med den andra kakan.
Förbered glasyren genom att smälta choklad, margarin och honung (valfritt) i ett vattenbad under omrörning.
Dela kakorna på mitten så du kan fylla tårtan. Lyft isär dem försiktigt med två stycken stekspadar eller knivar. Bre ett tunt lager med glasyr i mitten och lägg tillbaks locken igen. Det kan låta lite mysko, men det gör kakan supergod och saftig. Täck därefter kakorna försiktigt med resten av chokladglasyren med hjälp av en slickepott. Glasyren håller ihop dem och täcker alla ev. skarvar. Det funkar som bäst när glasyren har svalnat något och inte är jätterinnig. Toppa med vanlig tårtglasyr, nonstops och vad annat du nu må vilja ha på tid tårta.
Det har varit en dag att minnas det här. Ungefär vid tvåtiden idag gick twitter ner i ca en halvtimme, åtminstone i centrala Stockholm där jag befann mig. Ordet hade precis börjat spridas – mannen med namnet som ingen kan stava, Qaddafi, var fångad och rapporterades snart också vara dödad. Det är ganska galet hur nära revolutionen och fronten vi är när saker exploderar runt om i världen idag. Bara någon timme senare kunde vi se bilder och videoinspelningar av hur en bruten, blodig och lynchad trashank släpades fram av skrikande och tjoande soldater. Det ger mig en ganska konstig känsla av världar som blandas ihop när jag sitter på bussen i det svenska höstrusket och bläddrar igenom nyhetsuppdateringarna på min iphone…
Men men, livet flyter annars på som vanligt här i Svingelskogen. Igår var jag och Sarah och käkade lunch på Frida och Jag, ett supertrevligt fik med rejäl uteservering om somrarna som ligger vid Rålambshovsparken, upp mot Fridhemsplans tunnelbana. Jag var där i våras och skrev om deras fantastiska rotfruktssallad så när jag i veckan såg att de hade en Halloumiburgare på sin á la carte meny så var jag inte sen till att tvinga Sarah att följa med på en provätarlunch.
Vi tog bägge två burgaren som bestod utav en redig surdegsbulle, sågad i två och fylld med tre tjocka bitar halloumi, ett romanablad och med vitlöksdressing och ungsrostad potatis till.
Dessvärre måste jag faktiskt säga att jag blev besviken. Vi kom dit ungefär vid ettiden och det var inte alls mycket folk där. Trots detta var både min och Sarahs halloumi alldeles kall när den kom till bordet, vilket alla som någon gång käkat kallad halloumi vet är en riktig downer. Det var som att tugga i gummidäck. Potatisen hade också legat på ljummen värme alldeles för länge i ugnen och påminde mig faktiskt en hel del om de där potatisklyftorna man kunde få i skolmatsalen som legat och gottat sig i ett par timmar innan servering. Surdegsbrödet var färskt och gott, men de kunde väl ändå ha kostat på sig att åtminstone värma på det lite, eller rosta det på spisen i några sekunder så att de inte bara blev en vanlig brödbulle?
Helhetsintrycket blev att det såg snyggt ut men att en blind apa skulle kunna ha lagat samma grej tio gånger bättre. Det är synd, för om vi bara hade fått samma mat någorlunda nylagad och med lite mer fantasi (hur svårt ska det vara att rosta brödet?!) så hade det blivit så mycket bättre.
Nej, skärpning där tycker jag. Bara för att det är lunch så betyder det inte att ni kan blåsa folk på 98 spänn och komma undan med det…
Som ni kanske märkt så har jag inte bloggat på ett tag. På ett ganska långt tag faktiskt. Jag vet inte om det är en mindre höstdepression, om det är så att pressen blivit för stor eller om jag helt enkelt tröttnade där ett tag, men nu känner jag iaf att det börjar komma lite på bättringsvägen. Vi får se, jag lovar ingenting.
Även om jag har varit dålig på det här med att skriva så har jag dock varit ute och ätit en hel del på senaste, lagat en massa grejer och tänkt en massa runt mat. Så efter att ha svängt förbi i kväll på releasen av det nya numret av Mat och Vänner så tänkte jag försöka bryta torkan.
För nu nästan fyra veckor sedan så var jag och Sarah på Bröderna Olsson igen. Sarah hade aldrig varit där och käkat (vilket jag förstått är ganska vanligt), utan endast sett det som ett typisk rock-ölhak så jag var dead set på att öppna hennes ögon inför vitlöksundret.
Jag var själv där i våras och recenserade deras hamburgare och over all stil på stället, så läs gärna den texten om ni vill veta mer om vad det är för ett place, men den här gången tänkte jag istället skriva en rad om deras vegetariska fembönschili. Det var första gången jag åt den, men långt innan dess låg den till inspiration för den här varianten på min egen chili.
Jag var ganska spänd – vad jag vet så är det den enda äkta vegetariska chilin som serveras på restaurang i Stockholm, och då inte av vilken restaurang som helst. Bröderna Olsson är nämligen huvudarrangörer av den årliga tävlingen ”Chili Cookoff” och är självklart även av av flertalet restauranger i Stockholm som är med och tävlar.
In på bordet kom den här skapelsen. En matig och fast chili, spängfylld med bönor och vitlök. Den hade en tydlig tomatbas och var ganska lagom stark, även om jag nog själv skulle ha kunnat ta den snäppet starkare. Den följdes åt på tallriken av hemmagjorda nachos, oststavar, en halverad majskolv och en redig klick gräddfil. Helhetsbetyget skulle jag väl sätta till en 3,5. Gott vare, men ärligt talat inte så sjukt exeptionellt. Framförallt tyckte jag att de kunde filat lite mer på looken och serveringen. Det kändes lite.. basic?
Men men, om ni som jag gillar chili, inte har något emot att lukta vitlök i en vecka och vill ha redigt jävla käk så rekommenderar jag starkt ett besök till Bröderna Olsson. De tar absolut det här med vegetarisk mat på allvar, även om de kanske har ett halvt snäpp kvar till fulländning.
Okej, nu får ni ursäkta om det här receptet är sjukt basic, men jag kände att jag ändå ville dela med mig av det för det blev så gott!
Ända sedan jag blev vegetarian har jag sörjt lite över att jag inte kan äta min ugnspannkaka med fläsk längre. Det är ju verkligen så najs med det där saftiga och salta tillsammans med pannkakan. Jag har därför funderat lite på vad man skulle kunna ersätta det med för att nå någon sorts liknande resultat. Jag har testat med fakeon, och visst – då får man en ugnspannkaka som smakar fakeon, men det blir ju inte alls så värst saftigt även om det är gott. Då slog det mig – fetaost. Det är ju både saftigt och salt. Och tillsammans med oliver så blir det ännu saftigare, och ännu saltare. Wow! 
Det bästa var att det faktiskt fungerade. Det kan låta lite konstigt, men testa vettja!
Ugnspannkaka med fetaost och oliver 4 pers
8 dl mjök
4 dl mjöl
4 ägg
300 g fetaost
1 burk kalamataoliver
1 tsk orkad timjan
3 krm salt
Blanda ägg, mjöl, mjölk och salt till en smet. Häll i en smord, ugnsfast form på ca 3×4 dm. Bryt ner fetaosten i bitar jämt fördelat i formen, skölj och gör detsamma med oliverna. Strö över timjan. Grädda i ugnen i ca 30 minuter på 200 grader eller tills ytan är gyllenbrun och smeten känns fast i mitten. Servera med en klick gräddfil. (Lingonsylt känns jävligt konstigt till fetaost, så det skulle jag inte rekommendera).
Jo, man kan nog ganska lugnt säga att jag är inne i en chiliperiod just nu. Jag går omkring och fantiserar om nästa tilllfälle till att använda mina chipotlechilis och börjar verkligen tycka att det är ett allvarligt problem att min flickvän inte gillar stark mat. Känns som att det börjar ta lite osunda proportioner…
Jag var på Bröderna Ohlssons här i veckan och käkade deras vegetariska bönchili som inspirerade mig till den här rätten. När sedan min lika chilitokiga brorsa skulle komma över på middag så var det ju givet vad som skulle stå på menyn. Att servera chilin som enchiladas var mest för att variera det hela en aning. Kan ju inte bli FÖR enkelspårig. Gav chilin en koriander och limetouch också, vilket blev najs.
Om ni vill ha fler recept och tips på chili så finns det ett tidigare recept här. Och just for the record – vi snackar INTE chili sin carné här. Det är något helt annat. Jag har också gjort en liknande enchiladasvariant förut fast med tacofärs. Receptet kan lätt göras vegansk genom att utesluta osten eller byta ut den mot vegansk ost.
Enchiladas med bönchili 3-4 personer
6 st stora tortillabröd
2 dl riven ost
1 burk tacosås
Till bönchilin
2 gullökar
2 klyftor vitlök
1 torkad chipotlechili
2 burkar krossade tomater
2 dl rövin
1-2 tsk torkad rosmarin
1 msk torkad oregano
1 tsk spiskummin
1 tsk torkad timjan
3 stora morrötter
3 burkar blandade bönor (jag använde borlotti, svarta bönor och stora vita bönor)
2 dl vatten
1 msk socker eller honung
1 msk kinesisk soja
1 dl hackad koriander
1 dl hackad persilja
juice från 1/2 lime
salt och peppar
Börja med att skiva löken, hacka vitlöken och hacka chilin. Bryn i olja tills de först blir mjuka och sedan får lite färg i en djup stekpanna. Skala och riv morötterna grovt och blanda ner dem i pannan tillsammans med kryddorna. Låt steka med i några minuter till. Slå i rödvin, tomat och soja och låt koka ca 30 minuter utan lock tills såsen har reducerat ihop och blivit tjock. Smaka av med salt, peppar och socker (för att mildra syran från tomaterna och vinet). Skölj nu bönorna och blanda ner dem i såsen. Häll i lite mer vatten så att det går lätt att blanda och koka sedan utan lock tills att chilin är riktigt tjock. Smaka av igen med salt, peppar och socker (plus ev. chilipulver om du vill ha det starkare men min chipotle var potent nog så det behövdes inte). Avsluta med att blanda ner persilja, koriander och att pressa över limejuicen.
Om du har kokat chilin tillräckligt länge så kommer slutprodukten att vara en ganska fast och superaromatisk röra. Fyll varje tortillabröd med ca 1,5-2 dl chili och rulla ihop. Försök att även försluta sidorna. Lägg enchiladaserna (-orna?) i en ugnsfast form med bakplåtspapper i botten och täck dem med tacosås och ost. Gratinera i 10 minuter på 225 grader. Servera med en avocadosalsa eller guacamole och en god grönsallad.
Jävligt gott på andra ställen
